Vitiligo
Vet ni vad vitiligo är för någonting? Det är en sjukdom som många lider av. Man föds med eller får vita fläckar på kroppen (inte vanliga vita fläckar man kan få av ärr å så).
Jag har den, men lider inte av den. Det kan vara för att jag är född med den och därför inte vet hur det är att vara utan den och så är jag så van. Jag går i bikini på sommaren och har inga problem med att gå i kort kjol eller linnen på krogen. Här nedanför har jag lagt in lite fakta jag har hittat på nätet om det. Enligt det så tror jag att jag har så kallad ”Piebaldism”. Ni kan läsa mer om det nedanför. Vad jag och min familj vet så finns det ingen i min släkt som har vitiligo, men eftersom min form är ärftlig så måste någon långt bak i släkten ha haft den. De bilder jag läggar upp är på mina fläckar. Jag är väldigt blek just nu så de syns inte så mycket. De syns bästa på sommaren när jag är lite brunare. Fläckarna blir inte mörkare på sommrarna. Jag är fläckig på halva kroppen, ben arm, och rygg, men ansiktet har jag inge fläckar i. Mitt ben är lite glansigt för jag har precis smörjt in mig då jag tog bilden. Tyvärr kunde jag inte få till så bra bilder…
Var inte rädda för att kommentera eller fråga! Jag har som sagt inga problem med fläckarna och svarar på allt jag kan.
Ett viktigt info: Vitiligo smittar absolut inte!
Vad är vitiligo?
Vitiligo är en förvärvad fläckvis förlust av pigmentceller i ytterhuden. Den vanligaste formen är generaliserad vitiligo, som återfinns hos en till två procent av alla människor världen över. Mindre vanlig är den segmentella vitiligotypen, som följer utbredningen av ett sensoriskt nervsegment i huden och kännetecknas av att den endast uppträder på ena kroppshalvan.
Generaliserad vitiligo (vitiligo vulgaris)
Den kan debutera i vilken ålder som helst, men oftast i tonåren.
Segmentell vitiligo
Denna mindre vanliga form av vitiligo utvecklar sig halvsidigt inom tre till tolv månader, och sprider sig vanligtvis inte efter det.
Denna typ av vitiligo har ingen autoimmun bakgrund eller känd ärftlighet. Vid segmentell vitiligo är för närvarande den enda effektfulla behandlingen transplantation av kroppsegna pigmentceller.
Piebaldism
Denna form av opigmenterade förändringar är ovanligare än de övriga formerna och är alltid medfödd. Piebaldism beror på en total avsaknad av pigmentceller i vissa hudpartier på grund av att dessa inte vandrat ut korrekt under fosterstadiet. Detta ger sig kliniskt till uttryck som medfödda, oregelbundna, ofta kantiga, stabila opigmenterade områden. I övergången mellan opigmenterad och pigmenterad hud ses ofta hyperpigmenterade öar.
Vanligtvis är piebaldismen lokaliserad centralt i pannan, centralt på kroppen eller bilateralt på extremiteterna. Behandling med UVB-ljus och kortisonkrämer har ingen effekt, men transplantation av egna pigmentceller ger oftast gott resultat.
Mer info kan ni hitta här, där jag också har hämtat utdragen ovan ifrån.

TOPP 30 MEST LÄSTA BLOGGARNA
FASHIONSTARS
SHOPPA MODE ONLINE
Jag har också vitiligo, fick det diagnoserat för ett par veckor sedan genom två små fläckar jag har på armbågen. Nu har jag letat igenom hela kroppen efter fläckar och har funnit en massa, stora fläckar i ansiktet som jag aldrig någonsin tänkt på förut, de syns knappt. Ändå är jag inte mycket blekare än genomsnittet, riktigt konstigt. Riktigt jobbigt är det i alla fall, men antar att det är något jag kommer vänja mig vid i framtiden. Det enda riktigt jobbiga är tanken att jag troligtvis inte kommer ha några pigment kvar i ansiktet om tio år, men det är vad det är och det blir vad det blir. Hör av dig om du vill snacka, jag antar att du kan se min mail, det är även min msn. Ha det bra.
Bra sagt. Jag tror ingen skulle lägga märke till mina fläckar, har aldrig fått någon kommentar om det. För mig har pigmentavfall alltid varit lika naturligt som fräknar, det är inte vackert men det är personifierande. Som det är nu störs jag inte det minsta av fläckarna, men det är svårt för mig att tänka framåt i tiden utan att tänka ”fan, jag kommer se ut som ett brandoffer i ansiktet”. Och som du säger så är ju fläckarna inte farliga, det enda jobbiga skulle väl vara att man bränner sig rätt så lätt i solen men det går ju att leva med. Dessutom sitter ju allt i hjärnan, låter man inte sig själv vara ledsen över vitiligo så har man det inte, om du förstår mig. Livet är helt enkelt för kort för att åma sig över små skitsaker. Nu ska jag iofs inte säga så eftersom det här har tagit rätt hårt på mig sedan jag fick diagnosen, men försöker tänka positivt i alla fall.
Hade det inte varit så att jag jobbat med vitiligo i skolan av en ren slump och på så vis uppmärksammat det och fått diagnosen så hade jag säkert kunnat gå 5-10 år till utan att tänka på det som något negativt, utan helt enkelt bara pigmentavfall. Det är i min mening när man stämplar det som en ”sjukdom” det blir psykiskt påfrestande, så är det i alla fall för mig.
Tack för svar! /alex
ps. Jag kan av någon konstig anledning inte skicka mail från min hotmail, kan bara ta emot mail, så jag skriver här istället